Gnällig tant?

Vad tror ni att jag gör nu? Jajamen, det stämmer. Jag sitter och "diggar" till musiken och de hemska försöken till att sjunga med i låtarna, hos grannen jämte oss. SUCK. Jag tror jag har börjat bli bitter eller något i den stilen. Så fort det blir fest i huset så blir jag putt och när det fortsätter efter 23:00 så är jag riktigt irriterad.
Ja, det är klart, fest någon gång är helt okej. Men har man bott i ett sådant helvete som vi har bott i, i över ett halvår (!!!!) så blir tillslut varenda fest (kvittar om det så går flera veckor innan det är fest igen, eller om det är fest på fest på fest på fest) skitjobbiga.

Det hela började när vi flyttade hit till vår lägenhet i city sista helgen i augusti 2007. Samma helg flyttade grannen ovanför in. Sedan den helgen, var det fest, i princip varenda helg. Jag överdriver nog inte om jag säger att han "hoppade över" att festa på två helger, kanske tre på sin höjd, på sex månader. Det var fest fredagar, lördagar. Ibland BÅDE fredag och lördagar. Sen var det kompisbjudningar på söndagar, måndagar, tisdagar, onsdagar, torsdagar och så vart det fest såklart på fredagen och lördagen igen. En ond fruktansvärd cirkel.
Vi hörde av oss till vår hyresvärd x:antal gånger. Ingenting hände. Vi pratade med båda sönerna på företaget, inget hände. Vi ringde till vd:n, inget hände. När det till slut hade gått över 7 månader var jag så utmattad att jag inte pallade mer. Jag flydde hem till Hanna några gånger då grannens fester sög musten ur mig.
Under denna period pluggade jag i skolan och hade 3 stycken arbeten som jag arbetade med konstant på helgerna. Det innebär att jag aldrig fick sova ut. Inte en enda helg. Inte en HEL helg. På över 7 månader. You do the math.

Jag och Daniel bestämde oss för att pallra ner till hyresvärdarna och prata med vd:n öga mot öga istället, se om det gick bättre.
Vi gick på rätt hårt och berättade i vilken fruktansvärd situation vi befann oss i och vi undrade varför ingenting hade gjorts på över 7 månader. Vi fick inte några svar på den frågan. Däremot fick vi kommentaren: "jaså, det är lilla pojken ovanför som håller på. Jaja, men då ska jag ta och ringa till min vän för det är hans son, så får han prata med honom om det". ?!?

Det blev bättre efter den dagen hos hyresvärden men då gick grannen ner och ringde på våran dörr och frågade mig (som tyvärr var själv hemma vid detta tillfälle): "du, jag tänkte bara kolla om det är okej för dig att jag har förfest ikväll". What the ****?!

Med andra ord så är jag otroligt trött på varenda fest som pågår i detta hyreshus. Med all rätt? Betyder detta att det gör mig till en "gnällig tant"?
Jag vet bara att jag avskyr det här hyreshuset och jag letar verkligen efter ett nytt boende till mig och Daniel. Men än så länge så har det rätta inte dykt upp ännu. Surt att flytta till ett temporärt boende för att sedan få flytta kanske snart igen.
Fast å andra sidan, tanken är lockande. Att flytta så snart som möjligt.. Jag blir galen här. Totalt galen. Humöret åker ner i botten och likaså mitt tålamod.

Vet att det finns lediga lägenheter i Nhr, men nu har jag ju arbetet i stan, då måste jag ha bil eller busskort, med våra många olika turer på arbetet så vore bil det bästa. 2 bilar = kostsamt.
Jag vet inte. Jag vet bara att jag håller på att bli tokig här.

TILLÄGG 23:40
Någon ringde polisen som kom och ringde på dörren till festen. Jag vem vem det var, men det var inte jag och Daniel i alla fall. Haha, fy vad roligt! Jag spelade in samtalet mellan poliserna och festprissarna men lyckades inte föra över samtalet via bluetooth från mobilen till datorn. Bummer.
Det ringde på vår dörr nyss, verkade som om någon av festprissarna hade tryckt på fel knapp. Någon av dom frågade om det var vi som hade ringt till polisen men Daniel sa som det var, att det inte var vi.
Vem bryr sig. Nu är i alla fall festen över. =) Daniel som ska upp och jobba imorgon blir ju glad som får sova ut resten av natten. Och jag med, även om jag är ledig. =) Woohoo!!!