1 vecka gammal

Ja då är Alva en vecka gammal idag.
Allt började på julafton förra veckan när klockan var ungefär 14:00 hemma hos farmor och farfar i Taberg. Vi skulle sätta oss ner vid långbordet för att äta av den goda julmaten som farmor så snällt har stått och lagat. Jag sa ingenting om att mina värkar hade börjat för jag var själv inte säker på om det var riktiga värkar eller bara förvärkar.
Men klockan gick och värkarna kom med samma mellanrum hela tiden och ökade lite grann i öka, så där smått i början. Det blev dags att titta på Kalle Anka på tv:n och jag berättade för min syster Madelen att värkarna nog hade startat och jag trodde att förlossningen kunde vara på gång. Men hon fick inget säga till de andra för jag var fortfarande inte helt säker och jag ville inte oroa någon i onödan.

Till slut såg min farmor på mig att jag hade ont och jag berättade vad som pågick, hon tyckte jag skulle ringa till förlossningen direkt men jag sa nej för det var väl inte nödvändigt redan?
Berättade för Daniel också lite senare och efter ett tag la jag mig i soffan i vardagsrummet där de andra släktingarna satt och så fick de reda på att värkarna var igång. De kom med ca 3-4 minuters mellanrum.
Jag höll ut och vi öppnade julklapparna som vi hade fått, sen la jag mig ner i soffan igen då det var ganska jobbigt med värkarna. Höll ut ända tills mamma kom till oss, då var klockan ca 19:30 och sen åkte jag och Daniel hem redan 20:00 för då började det bli jobbigare och jobbigare för mig.

När vi väl kom hem så la jag mig ner i soffan direkt och gick in på Internet och klockade värkarna via datorn istället för mobilen, hittade en riktigt suverän sida som heter varktimer.se.
Då kom värkarna med ca 5-8 minuters mellanrum så jag tänkte att det kanske började avta lite. Men icke sa nicke! Värkarna blev bara jobbigare och jobbigare att uthärda och när klockan var runt midnatt så skulle jag och Daniel gå och lägga oss ifall vi nu skulle behöva åka in mitt i natten. Jag tvättade aldrig av mig sminket för det hade jag ingen ork till då värkarna kom till som tätt. (Så nej till alla er som trodde att jag sminkade mig när jag åkte in till förlossningen. Ni är galna. :)
Låg och pustade i sängen till ett tiden, då behövde jag gå på toaletten och då släppte slemproppen. Var lite förvirrad och visste inte riktigt om det var slemproppen eller inte och ropade in Daniel till mig på toaletten ropandes: "Daniel, jag tror slemproppen gick?"
Daniel hoppar upp ur sängen och kommer in till mig och utbrister: "Jag tror slemproppen gick. TRO FAN DET! Jag tror slemproppen gick.. HERRE GUD!"
Han tyckte jag var lite knäpp som trodde att den hade gått men inte var säker för visst sjutton var det slemproppen. Äckligt!

Gick och lade mig i sängen igen för nu började värkarna verkligen sätta igång på allvar och det gjorde riktigt ont. Så fort jag la mig i sängen fick jag en sådan super frossa och låg och skakade som ett löv i sängen. Ringde in till förlossningen och en kvinna svarade och frågade om mitt vatten hade gått, men det hade det ju inte. Inte heller blödde jag. Trots det fick jag komma in då jag sa till henne att jag hade så ont att jag inte fixade att vara hemma mer.

La på luren och ställde mig. SPLASH! Då gick vattnet! Som tur var kom det inte i sängen utan i byxorna. Hehe :)
Vattnet forsade och Daniel fick packa ner resten av sakerna i BB väskan medan jag lunkade ner till ytterdörren och klädde på mig. Sen åkte vi iväg till förlossningen. Ringde mamma och då var klockan 01:30 ungefär och berättade att vi åkte in och bad henne åka in till vårt radhus på morgonen och mata katterna.

Väl framme hos förlossningen möttes vi av en jätte snäll kvinna som ledde mig först in till ett undersökningsrum där jag fick sätta på mig de där tjusiga sjukhus nät-trosorna och fick en stor ful blöja. Sen fick vi gå in till förlossningsrum nr 5. Klockan var ca 01:45 när vi kom in till förlossningen.

De undersökte mig med det samma och såg att jag var öppen 3 cm. Jag bad direkt om epiduralbedövning för värkarna var riktigt jäkliga. ca 1,5 timme senare kom narkosläkaren för han hade haft ett akutfall på intensivvårdsavdelningen så det dröjde en jäkla tid innan han kom. Han fick sätta den 3 gånger för 2 av gångerna misslyckades försöket. När bedövningen började komma igång blev jag genast mycket piggare och satt till och med och skämtade med personalen!

När klockan var runt 5 tiden på morgonen så var jag helt öppen med Alva hade inte roterat färdigt och hade inte kommit tillräckligt långt ner i bäckenet så jag fick stå upp i 3 timmar med värkar och krystvärkar som kom ibland. Det var jätte jobbigt! Fick stå lutad mot en gåstol och Daniel stod mitt emot mig redo med lustgasen. (som för övrigt gjorde mig hur snurrig som helst så när jag skulle titta på personalen såg jag bara suddiga figurer framför mig).
Fick lägga mig i sängen igen vid 8 snåret och då låg jag även och hade riktiga krystvärkar som jag bara inte kunde hålla emot för. Fick egentligen inte krysta men det var ju helt omöjligt att hålla emot.
10:25 föddes hon efter att huvudet hade suttit fast i 50 minuter. Smärta...! Men ut kom hon som sagt och det var bland den skönaste känslan någonsin. När huvudet kom ut så kom hela kroppen på en och samma gång och all smärta var som bortblåst och direkt hörde jag det där lilla barnskriket!
Jag var ganska chockad där jag låg och tårarna sprutade på mig medan jag ropade "är det över nu? är det över nu? är det säkert att det är över nu????"
Fick upp henne på bröstet och lyckan var ju total! Att jag hade klarat av helt själv att föda fram denna söta lilla tös var ju helt fantastiskt..!

Bad personalen lite om ursäkt när chocken väl hade lagt sig för under hela förlossningsarbetet så hade jag snäst av dom ett par gånger och skrikit på dom lite, men de tyckte inte att jag hade varit så elak sa dom. :) Tur det. Men förresten, tro fan att man skriker och är lite arg när man föder barn, för det är ingen dans på rosor!

Nu ligger hon här i vår soffa här ute i Barnarp och sover så sött. Själv har jag en stund för mig själv för jag skickade iväg Daniel till hans träning som han så gärna ville åka till. :) Idag blir det en lugn dag här hemma, vi ska bara ta det lugnt och gosa hela dagen!

Igår var vi hemma hos mina föräldrar och hade ett trevligt och mysigt nyårsfirande med dom. Pappa la sig i sängen med Alva och mös med henne. Fick inte ta med henne hem nästan. :)

Nähä, nu ska jag försöka få lite nytta gjort här hemma innan lillan vaknar igen och ska ha mat.

Gott nytt år till er alla!